Fake optimister mitt i solen.

Jag må säga att optimister överlag är bra underliga, ”det blir inte bättre för du är arg” haha nä okey, blir det det bättre att vara glad då om ingenting är som det ska? Det är typ som att köpa ny bil och tro att tankningen ska bli roligare, eller som att skaffa ny lägenhet och tro att sin pojkvän ska sluta vara otrogen, amen kom igen optimister, det är bra att ni är positiva, absolut! Men jag skulle kalla er blåögda eller ja trögsinta.

Min mamma är en sann optimist, hon är alltid glad, för 2 år sedan bestämde hon sig för att aldrig mer vara arg, hon finner alltid något bra i allting, vad som än krånglar, är fel och problem som inte går att lösa.. så bara skrattar hon och sopar under de dåliga under mattan. Jag tycker hon är grym, jag hade velat va som henne. Men skilladen på min mamma och andra är att min mamma tycker saker är förjävliga ibland med väljer att inte störa sig på det, hennes liv går vidare för HON vill, sen finns ju ni, fake optimisterna me som håller skenet uppe för alla andras skull.

Jag är inte som min mamma, jag är mer missnöjd än nöjd, jag är född sån och jag tycker att vissa saker går bara inte att fixa till och då tänker jag heller låssas som att det endå kommer bli hur bra som helst. Kalla mig hellre pessimist isf.

Men ja, vad gör man? solen lyser, bebis vilar middag och jag ska fortsätta måla min kista, Mr händig var här igår och hjälpte mig att slipa och måla första lagret, fan vad han är bra ♥