Gravid och Ensam.
När jag bestämde mig med tanken för att jag ska bli mamma, så ändrade jag aldrig mitt beslut, givetvis bollade jag med många jobbiga känslor och tankar varje dag, ibland flera timmar, ibland miuter, än idag så gör jag det, ”Har jag tagit rätt beslut?” ”Klarar jag det här?” men jag kommer alltid fram till att jag inte hade velat eller kunnat ändra på situationen så jag hade bara 1 val, LÖS DET!
Jag har inte tagit fel beslut, men jag är ensam, kommer det att räcka?
Det är skit tråkigt att vara ensam stundtals, det är klart att bara tanken av att han ska bilda familj med en annan tjej som han inte känt hälften så länge som mig gör mig upprörd och rent ut sagt äcklad, självklart så hade jag önskat att komma hem till en städad lägenhet, mat på bordet och nytvättade kläder, jag skulle ljuga om jag sa att en massage mer eller mindre kvittar, att få höra fina komplimanger när man känner som mest vissen, ha någon att sova brevid och vakna brevid.. tänk att få vara 2 om dom första sparkarna, se hur magen växer tillsammans, glädjas åt att vi 2 ska få en mini oss, så jag erkänner att vara ensamstående gravid är inte alls just happy days..
Men livet blir ju oftast inte ens dans på rosor bara för man lever ihop med någon.
Jag vet att jag inte hade fått det jag ville eller behövde av honom endå, så texten över var önsketänkande. Hans mamma sa en gång till mig ”hellre vara ensam än att känna sig ensam när man är med någon” trots min kontakt med henne idag, så är det bland dom klokaste ord någon sagt till mig.
Jag skaffade mig ett jobb, tog alla timmar jag kunde, missa halva sommaren och tid med mina vänner samt familj, jag hann bli svag och sjuk i mellan varven jag letade som en idiot efter en lägenhet och tillslut hitta en liten men super mysig, jag köpte mina egna möbler och börja forma mitt hem.. Vissa saker fick jag av familjen, andra köpte jag begagnat och gjorde om själv, men de mesta kämpa jag för kunna köpa helt nya.. i början ekade min lägenhet 😂, jag hade ingenting med mig i flytten förutom en kista och en säng samt kläder och sådan prylar.. Första månaden levde jag utan Tv och värme, men sen började livet ta fart och min lägenhet är idag ett hem, mitt alldeles egna hem. Tack vare mig själv och min familj.
Under tiden jag jobbade för att skapa mitt hem var det dags att köpa barnvagn och alla barnsaker, SKOJAPAPEGOJA, ÄR ALLT SÅÅÅ DYRT? jaha tänkte jag, min unge kommer få åka begagnat, men ångrade mig snabbt, jobbade istället på lite extra, fick en bättre lön och med lite hjälp från pappa och mormor så passade jag på att köpa 3 in 1 vagn och ingen blev nöjdare är jag! Min faster erbjöd sig att ge bort sin spjälsäng, men jag ville ha en vit, och hennes var träfärgad, hennes kille är som tur målare och han spraymålade sängen vit till mig.. så underbara, faster skickade även med madrass, täckte och kudde till bebis, lycklig jag!! Jaha och mer? Vad behöver man? Efter 3 vänder till gekås och 2 vändor till ikea så hade jag endå inte färdigställt allting med bebis… Jag hade fått en heldel bebiskläder av vänner men även köpt på mig en MASSA, och min babyshower 😍 den gjorde absolut att jag kunde bocka av vissa saker från ”innan bebis kommer” listan, alla gav mig så smarta, användbara och fina bebis presenter och tack vare det har jag kunnat varva ner extra mycket, jag har nu ett komplett hem med allting för mig och bebis fixat, tillochmed bunkrat upp 2 månaders blöjförbrukning haha! Finns endel saker jag fortfarande vill ha, men det finns de ju alltid!!
Välkommen till min verklighet, den må vara ensam, men alldeles underbar, jag känner mig som en stål kvinna, jag har gjort allting själv, och jävlar vilken morsa min bebis kommer ha, jag trivs med att veta att ingen har gjort allting åt mig, ingen är egentligen lyckligare än jag, trots att jag faller till botten minst 1 gång om dagen.
Stay strong alla mammor, ensam eller inte ensam ♡
Det som inte dödar, härdar, jag försöker se alla positiva saker som ensamstånde istället för att låta alla jobbiga dagar ta över, att vara självständig är makt!
PUSS ♡♡
Åh man blir ju berörd, en sådan fantastisk mamma, du verkar vara så himla stark. Vadå verkar? Förmodligen är du ju det. Funderade själv om jag hade klarat av det? Men vad har man egentligen för val och som du fått höra så är det så sant – hellre ensam än ensam med någon annan.
Tack, hade jag inte haft mina vänner och familj hade jag inte orkat, hade jag inte sätt sånna här fina kommentarer när jag vaknar och inser att att såda fina människor som du läst min blogg så hade livet varit mer än tufft! Så tack ska du ha! Alla klarar det om man vill! Pussss 🙂