Kommentarer.

back on track.

En del har varit oroliga över mitt mående, jag är inte sjuk eller mår dåligt på något annat sätt, jag är mest låg, känner mig liten och svag, och det får man göra ibland. jag ska rycka upp mig nu, och sätta igång med bloggandet igen. TACK till alla som  bryr sig så mycket om mig, ni är guld värda.

Jag har fixat till mycket i mitt hem senaste tiden, slängt upp tv på väggen, köpt en ny byrå samt hyllor som snart upp på väggen, min lilla fina, mysiga, älskade lägenhet börjar ta form, mest övervåningen som är kvar att fixa till, men undervåningen har varit prio ett. Jag vill trivas här hemma, men absolut  letar jag febrilt efter en 2a eller 3a, jag måste verkligen ha det fint för att må bra, därför lägger jag ner tid, pengar och energi på att få det som jag vill, skulle det nu bli flytt har jag iaf trivts den lilla tid jag bott här 🙂

5 veckor kvar till bebis är beräknad idag, kan knappt förstå… har jag gått gravid 8 månader? tiden har sprungit iväg.

En tjej vid namn Elin har bett mig via en kommentar att skriva ett inlägg om Varför jag valt att vara ensamstående, så det tänker jag göra nu.

1.  jag inte VALT att vara ensamstående.

Jag har varit öppen och ärlig mot bebis pappa från dag 1, med det är han som valt bort bebis från första början, så jag anser inte att jag valt att vara helt ensamstående då jag velat ha honom med i bilden, Jag visste att jag skulle bli ensamstående pga. att vi inte kommer dela våra liv tillsammans, men jag trodde han skulle ta sitt ansvar och vara en bättre människa än vad han visade sig vara, dock tror jag tror att han kommer ta sitt ansvar i sinom tid, när jag plussade förstod jag att abort inte var ett val, abort är inget preventivmedel, och jag är absolut inte olycklig idag. snarare är detta mitt livs bästa beslut. Att vara ensamstående gravid är inte jobbigt, snarare skönt då alla runt omkring är idioter, haha jag trivs med att veta att jag gjort allt för min bebis, och jag ser absolut inte de något dåligt i att vara ensamstående, jag är inställd på livets jobbigaste resa, men den kommer vara så värd det, min familj är sjukt stöttande, samt min vänner, så jag känner mig inte ensamstående alls.

Nu ska jag slänga på mig kläder och dra ner på stan!

ciao. 🙂