Varför ska allt vara så jävla svårt? Och varför hamnade vi här? Mitt i kaoset, mitt i all strom som drar runt oss somgodispapper på marken, jag måste sluta tänka med hjärtat och börja handla med hjärnan, jävla ADHD
tankar att slita sönder mig inifrån och ut.
Att leva med ADHD är som sommaren under midsommar tid, solen skiner men plötsligt öser regnet ner och innan man vet ordet av det haglar små kulor från himlen, men bara några få sekunder, för sen kommer solen fram igen, så är mina känslor, ena sekunden bubblar jag av lycka för att på en handvändning trilla ner i djup depression, ibland orkar jag inte med mig själv, varje kväll innan läggdags måste jag städa kliniskt rent här hemma för att veta att jag ska slå upp ögonen till ett bra hem för min dotter och mig, men ännu värre är känslan av att veta att OM jag låter det se ut som helvetet själv kanske någon knackar på dörren innan jag hunnit städa dagen efter och den känslan kan jag inte gå och lägga mig med, när jag har tvär stökigt hemma kan inte ens andra se vad jag ser, dom tycker jag överdriver men mitt inre kaos skriker i mig att dom har fel, varje kväll när jag väl lagt mig i sängen måste jag gå igenom allt jag ska göra dagen efter och sätta klockslag på allt för att veta att jag ska hinna med, ja jag klockan tillochmed dammsugningen.. självklart så är detta mina minsta problem i vardagen, när jag verkligen känner av ADHD är när någon säger något som inte är sant och jag verkligen tror på detta och sedan på omvägar får veta att jag blivit bedragen, då går känslorna från 0-1000000 på 1 sekund och jag hetsar upp mig och gör situationen värre än vad den blivit om jag bara väntat 1 dygn och lugnat ner mig för att sedan tagit tag i det hela, ännu värre om någon lovat något den inte håller, jag kan bli så deppig att jag vill dö och tänker hemska tankar men efter ett par timmar har jag nästintill glömt varför jag blev så ledsen.. jag lever varje dag med saker jag inte kan tygla, ibland är det super positivt med mer än ofta kan det tolkas som negativt. Jag kan tolkas som extremt känslokall människa men inte inom mig, där flödar känslorna åt höger och vänster och dom gör så ont, ibland så ont att jag överväger att ligga i sängen hela dagen och gråta för kroppen inte orkar mer.
Min ADHD är inte bara dålig, den är i många lägen en fördel, speciellt nu när min dotter är här, jag har massor med energi till henne och hon hjälper mig att stå stadigare på jorden, hon får mig att inse att jag iallafall gjort 1 bra sak i mitt liv, henne ♡
Jag skyller sällan på min ADHD, jag nämner den oftast inte ens, men detta året har jag verkligen satts på prov och jag har lärt mig att leva med den mer och mer för varje dag i ett nyktert, vanligt svenssonliv.
