Just nu pågår någon sorts kris i mitt liv, en både bra och dålig kris, jag har tappat bloggade lite pga. Att jag behöver reda ut saker i mitt liv och fokusera på Telma och vardagen. Telma viktigast, hon växer och jag vill inte missa 1 minut, jag är så himla lycklig i olyckligheten. Först ska jag ta hand om mitt barn, sen mig själv och även försöla ge den jag tycker mest om uppmärksamhet. Jag måste även hinna med vänner och familj, snart är det dop, mycket som snurrar runt, alla dessa tankar, dom måste svala och lägga sig tillrätta, måste få tid att smälta och leva med situationen. Man kan inte alltid vara förstående och stark, man måste följa sitt hjärta oxå.