Höga krav.
Jag har krav, ibland alldeles för höga krav, faktiskt på alla människor i min omgivning, men mest om jag lever ihop med någon.
Förr drog jag ett helt lass själv,  och jag tänker inte göra det igen, allt är inte mitt ansvar och vill jag att någon hjälper till är det fan inte mer än rätt.
Jag är bortskämd idag, och egentligen  ligger dom mesta felen hos mig, att jag har svårt att ta in, svårt att förstå ärlighet, omtanke och kärlek framför allt. Jag får all hjälp jag egentligen behöver, men ibland tar adhd över, speciellt när man ska få någonting gjort, det ska hända  NU, inte sen, och där måste jag lära mig att vänta och kompromissa.
Jag är inte ledsen längre, jag mår bra, jag har det sjukt bra.
Är idag glad att min mamma gav mig ett ultimatum när jag var som ett tomt skal, när jag drabbades av panikångest och tappa all livslust, därför måste jag nu fortsätta blicka framåt och ta in all kärlek jag får. Ibland är de så svårt för mig, all kaos finns kvar där inne och jag försöker dölja den, jag måste lära mig att gå vidare, jag är inte kvar i det förflutna utan det förföljer mig, ibland. Allt gör fortfarande ont. Allt kommer alltid göra ont, men nu har jag någon som kan hjälpa mig som ett plåster och jag ska ta vara på det. Jag är lyckligt lottad.